"Har du damp eller?"
Föreläsare: Annika Sundbaum-Melin
En föreläsning och en berättelse om en tvåbarnsmorsas vingliga färd från en lysande karriär på den
stora kvällstidningen i unga år som bland annat hårdrockexpert och krönikör - till en betydligt glåmigare
”jaga-frilansjobb-i-panik-vardag” runt 40.
Med färsk ADHD-diagnos, brand, ond bråd död och
skilsmässa under ett och samma år, stannade livet och
hennes vassa penna, liksom den rappa käften – tystnade
för en tid.
Annika ville själv strax före 40 bli utredd och såg det nästan som en lättnad att få veta varför hon stundtals kände sig helt ”dum i huvet”.
Men med diagnos följer också en personlighetskris.
Vem är jag? Vad är jag? Hur mycket är min personlighet – hur mycket är diagnosen? Hur ska jag orka med att vara jag? Hur ska andra orka med att vara med mig?
Nu är Annika tillbaka – och brinner för alla kvinnor som liksom, hon har barn som ständigt säger: ”Sluta dampa dej mamma”, och för de ungdomar vars föräldrar eller lärare klagar över att de fått ett ”dampbarn” samtidigt som de beklagar sig över bristande städning, utbrott och ickestruktur. Hur charmigt är det att ha en morsa som tar på sig kläder ut och in, spiller och tappar, ständigt glömmer matsäcken till skolutflykten – och är en allmän katastrofhärd när det kommer till ordning och reda och att hålla tider..?
”Vi måste se ADHD som något som drabbar hela familjen. Om jag inte hade haft hjälp av mina mer ”asperbergliknande” exmän hade jag aldrig klarat den organisation som krävs under småbarnsåren”, säger Annika
Pennan glöder igen, en ny bok är förhoppningsvis på väg – Annika tenderar att vara en sann tidsoptimist och har slutat lova saker…Men hon vill visa världen att samhället behöver det lätt neurotiska och mycket röriga ADHD-folket lika mycket som det behöver andra med neuropsykiatriska problem.
– Min högst personliga uppskattning är att 75 % av alla i nöjes- och idrottsbranschen har, om inte en diagnos, så i alla fall en diagnospersonlighet – men de har lyckats hamna på rätt plats i tillvaron – och inte på kåken vilken annars är lätt hänt när den kreativa exploderar i fel bransch. Eller när man självmedicinerar eftersom det får en att må lite bättre.
– Snälla! Kalla oss inte funktionshindrade – vi är extremt funktionella. Med rätt support och tillsammans – är vi till och med oslagbara.


